Lissabon - de gamla sjöfararnas stad

Jag hade möjlighet att besöka Lissabon under några kongressdagar i september.. det gav mej uppslag till några små funderingar och bilder.
I dag tänker vi på Portugal som vår fattiga EU-kusin som har svårt att klara sig. Men annorlunda var det för 500 år sedan. Med prinsen Henrik Sjöfararen (som aldrig lär ha varit till sjöss, förresten)i bakgrunden som byggde skeppsvarv, startade navigationsskolor och tog initiativ till många sjöexpeditioner, växte Portugal till en stor sjöfararnation. Man seglade längs Afrikas kuster, till Azorerna och Kap Verde.Småningom blev det Vasco da Gamas tur att upptäcka sjövägen till Indien (1498) och Magallan att runda Sydamerika och ge namn åt sitt sund.Med hjälp av upptäcksresorna blev Portugal en stor nation (på gott och ont!) med många kolonier... tänk på Brasilien, Angola och Mosambiq, Goa och Timor.....
I dagens Lissabon kan beundra de gamla sjöfararna som avbildas på ett stort skeppsliknande monument nere vid Tejo-floden i hamnområdet, därifrån de gamla sjöfararna startade sina resor. Nedanför monumentet ligger en jättemosaik som visar världsdelarna och de sju haven, portugisiska skepp och deras destinationer.
Det säjs att fado-musiken som ännu frodas på kaféerna i de smala gränder bottnar i sjöfarten; havets sång, längtan och vemod och allt det som hör sjölivet till. Fick själv också lyssna till fado en minnesvärd kväll ...

Strandhugg och några fyrar i Bottenviken

Fastän det har varit rätt stillsamt på bloggen betyder det inte att Amanda Berenike hela tiden legat vid bryggan i sommar. I mitten av juni seglade jag och Hasse som så många gånger tidigare norrut på sommarljusa Bottenviken.
Det blev ett strandhugg på Bjuröklubb, där den lilla hamnbassängen nu blivit muddrad men dock inte förstorad. Den gamla lilla bastun höll nu på att få en efterträdare av klart ståtligare slag, som enligt byggarna skulle vara klar till midsommar.
Följande hamn blev en ny bekantskap. Vi körde försiktigt in i Gåsörens lilla hamnbassäng, som hade tillräckligt djup för oss bara genast innanför piröppningen. Gåsören ligger genast utanför Skellefteå hamn. Om man vänder sig olämpligt ser man Rönnskärsverken genast åt väster... men det finns ju andra väderstreck. En trevlig liten fyrö med välskötta gamla byggnader och en fin bastu.
Följande fyrö blev Pite-Rönnskär, den prydliga gamla fyrön med komposterande dass och diskbänk genast invid bryggan. Månen seglade upp och lade sig en stund intill fyren.
Det blev småningom en tur ända till Luleå med flera strandhugg, dock utan fyrar men med mycket växter att fotografera. Det får vi åerkomma till en annan gång.

Ute i skärgården kommer våren i sakta mak

Senaste helg var vi ute på Mässkär. Det är stora kontraster mellan det vårkyliga Mässkär och Skolparkens prunkande vårblommor. I Mässkärsviken ligger ännu isen kvar längs stränderna och smältvattensjöarna speglar de röda villorna i det långa kvällsljuset.
Prövande mitt nya vidvinkelobjektiv och fick ett nytt perspektiv på villan mellan mera dramatiska strandklippor.

Blåsippor ute i backarna stå

Har besökt Bryggeribacken och lunden mellan bryggeriet och gravgården flera gånger de senaste dagarna. Trots de omfattande byggnadsprojekten på området har lunden klarat sig och det finns stora blåpsippsfläckar att beundra.
Skolparken prunkar också av vårblommor av många slag. Här finns förstås också blåsippor men dessutom scilla, vårlök, krokosar i olika färger, snödroppe.Dessutom en vit blomma med ett blått streck i kronbladet, vad heter den? Nu börjar även de första vitsipporna komma fram och gullvivornas blomklasar börjar skifta i gult. Trots att Skolpareken ligger mitt i staden, tror jag att det är många som aldrig vandrar där. Passa på nu!

Visst var kajakerna med till hafs

I kommnetarerna till gårdagens blog från isbergens land undrar man var kajakerna är. Och visst var de med på färden och nu får de även vara med på bild. Inte åkte vi ut med motorbåt utan med armkraft och kunde t.o.m. med fart paddla upp på kallorna ute vid isbergen och behärskat glida ner i vattnet igen.

Till hafs bland isbergen

Under påskhelgen kom värmen och fjärdarnas gråa isar har ruttnat bort och havet lyser blått igen. Vi paddlade ut från Ådö fiskehamn för att komma ut mot havsbandet och titta på de isberg som skymtar därute vid horisonten. Solen skiner och det tunga vattnet ligger blankt. Ute vid Nygrundet har isen pressat upp ca 8 meter höga isvallar som Micke och Joakim lyckas bestiga. Nalle kan inta sitt kaffe med hela hafspanoramat framför sig. Vid hemfärden beundrar vi ännu isvallarna vid Kejsarkubben och kan runda Mässkär och hälsa på Cago ute på strankallorna. Det är inte varje dag vi har det arktiskt utanför Jakobstad.

vecka 16 - våren framskrider i full fart

Det har varit stiltje på min blog ett tag men nu kommer jag att aktivera mej igen och framförallt med hjälp av bilder berätta om hur våren framskrider uppe i Jakobstad.
Nu är våren här och snön och isen har fått ge sig igen en gång. I trädgården pressar sig rabarbern upp och tussilagon lysér gult i vägkanten. Nere vid Ådö fiskehamn sjösattes de första båtarna i veckan och längs sträderna har alen öppnat sina blommor på vid gavel.

Första turen på Larsmosjön

Trots att det varit kallt bara några nätter har vi fått överraskande fin is på Larsmosjön, åtminstone på de södra fjärdarna. Vi åkte ut från Plassen på isar som inte behövde pikas ens, lite small det och sjöng lämpligt som det ska. Ett tunt snötäcke låg på isen men störde inte åkningen. Vi följde de grunda fjärdarna och åkte in på Hällörsfjärden mellan sävruggar och vassdungar så långt man kunde komma och hittade ett fint rastställe uppe på Hällörsberget. Vi drog vidare förbi Hästöskatan ut på fjärden där man speciellt mot Larsmolandet och även mot Kronobyhållet såg stora öppna råkar med svanflockar och t.o.m. fyra havsörnar som lämpligt tog en flygtur över oss, mäktiga saker som glädjande nog börjar bli en vardagsmat på skrinnturerna.
Ute på Hästöfjärden blev det småningom allt tunnare is och gällare ljud... sådär som kastrerade orrtuppar och vi fick ge oss. I stället tog vi en tur runt Gloskär där skrinnandet fick avbrytas ett tag för en torrvandring för att undvika svaga, strömmande sund. Men utan missöden kunde vi återvända till Plassen efter ca 36 km skrinnande.