Lissabon - de gamla sjöfararnas stad

Jag hade möjlighet att besöka Lissabon under några kongressdagar i september.. det gav mej uppslag till några små funderingar och bilder.
I dag tänker vi på Portugal som vår fattiga EU-kusin som har svårt att klara sig. Men annorlunda var det för 500 år sedan. Med prinsen Henrik Sjöfararen (som aldrig lär ha varit till sjöss, förresten)i bakgrunden som byggde skeppsvarv, startade navigationsskolor och tog initiativ till många sjöexpeditioner, växte Portugal till en stor sjöfararnation. Man seglade längs Afrikas kuster, till Azorerna och Kap Verde.Småningom blev det Vasco da Gamas tur att upptäcka sjövägen till Indien (1498) och Magallan att runda Sydamerika och ge namn åt sitt sund.Med hjälp av upptäcksresorna blev Portugal en stor nation (på gott och ont!) med många kolonier... tänk på Brasilien, Angola och Mosambiq, Goa och Timor.....
I dagens Lissabon kan beundra de gamla sjöfararna som avbildas på ett stort skeppsliknande monument nere vid Tejo-floden i hamnområdet, därifrån de gamla sjöfararna startade sina resor. Nedanför monumentet ligger en jättemosaik som visar världsdelarna och de sju haven, portugisiska skepp och deras destinationer.
Det säjs att fado-musiken som ännu frodas på kaféerna i de smala gränder bottnar i sjöfarten; havets sång, längtan och vemod och allt det som hör sjölivet till. Fick själv också lyssna till fado en minnesvärd kväll ...

Strandhugg och några fyrar i Bottenviken

Fastän det har varit rätt stillsamt på bloggen betyder det inte att Amanda Berenike hela tiden legat vid bryggan i sommar. I mitten av juni seglade jag och Hasse som så många gånger tidigare norrut på sommarljusa Bottenviken.
Det blev ett strandhugg på Bjuröklubb, där den lilla hamnbassängen nu blivit muddrad men dock inte förstorad. Den gamla lilla bastun höll nu på att få en efterträdare av klart ståtligare slag, som enligt byggarna skulle vara klar till midsommar.
Följande hamn blev en ny bekantskap. Vi körde försiktigt in i Gåsörens lilla hamnbassäng, som hade tillräckligt djup för oss bara genast innanför piröppningen. Gåsören ligger genast utanför Skellefteå hamn. Om man vänder sig olämpligt ser man Rönnskärsverken genast åt väster... men det finns ju andra väderstreck. En trevlig liten fyrö med välskötta gamla byggnader och en fin bastu.
Följande fyrö blev Pite-Rönnskär, den prydliga gamla fyrön med komposterande dass och diskbänk genast invid bryggan. Månen seglade upp och lade sig en stund intill fyren.
Det blev småningom en tur ända till Luleå med flera strandhugg, dock utan fyrar men med mycket växter att fotografera. Det får vi åerkomma till en annan gång.