Vem skövlar Långsjön?

Det blev ingen ordentlig start på skrinnandet ännu trots att det såg bra ut för en tid sedan. Nu har det varit plusgrader i ett par veckor och den lilla snön och det mesta av isen är borta. I dag är det frisk sydvästlig vind och 7 grader varmt. För att få litet variation i hundvallandet åkte vi ut till Långsjön i dag på morgonen. Vi lämnade bilen vid norra ändan av sjön och började vandra längs stigen, västra stigen runt Långsjön. Efter ett kort stycket mötte en överraskning.... någon har gjort en ny väg, 4 m bred som följer stranden ända ut till södra udden. Ställvis går vägen nedanför skogskanten och på andra ställen kanske 50 m från stranden (se bilderna).
Tidigare har man ju dragit en stor krossgrusväg längs den östra kanten av Långsjön så nu har vi då väg runt hela sjön.
Man frågar sig för vilket ändamål (skogsavverkning? stugbyggen?? motionärer ???) och med vems tillstånd. Jag hade hoppats att Långsjön skulle ha funnits kvar som ett område för rekreation, men så gick det inte. Om någon av bloggens läsare vet närmare om dethär projektet, så skriv en kommentar!!

Med s/y ALIDA Bottenviken runt i juni 2006

Den 9 juni seglade vi iväg -Hasse Sandelin, Läns Högväg och jag. Målet var att segla Bottenviken runt och i tankarna hägrade bl.a. Haparanda Sandskär och Malören långt uppe i norr. Vi seglade norrut längs den finlandska kusten och efter små utvikningar längst uppe i Bottenviken bar det av söderut längs den svenska kusten. På kartan syns be hamnar vi besökte. Den 22 juni på morgonen seglade vi in till Jakobstad efter en nattseglats från Bjuråklubb. Vi hade då avverkat 422 sjömil.
Juni som seglingstid
Vår båt s/y Alida (Nordisk familjebåt -NF30) har ett härligt driv och behöver inte mycket vind för att sätta upp farten. Hon har varit med oss på våra försommarseglateser sedan försommaren 2002.
Det brukar inte vara många båtar i farten på sjön före midsommar men ljuset är fantastiskt, ger möjlighet att vara i gång dygnet runt. Det kan väl vara litet kallt ibland men .. då är ju inte myggen i farten.
Väder och vind
Det var rätt svaga vindar längs finska kusten, så det blev en hel del motorgång. Småningom vaknade vinden, speciellt på svenska sidan och vred mot syd. Det betydde en del frisk motvind och småväntande på lugnare väder här och där. Däremot behövde vi inte just dra på regnkläderna men lite kallt blev det ibland (tyckte åtminstone Läns) och vår värmare hade kanske blivit lite gammal och trött.
Bottenvikens kust
Norr om Hailuoto på finska sidan har nog "Sjöberg" lämpat av mycket stenar och grus som vill nosa på kölen – den inre farleden norrut från Uleåborg bjuder på trånga och svårnavigerade vatten. Vilken kontrast till Kalix och Luleå skärgård med djupa fjärdar, höga holmar och riktar man blicken norrut ser man böljande landskap som ger en försmak av fjällen.
Några pärlor som vi plockade längs seglatsen
Maakalla - utanför Kalajoki långt ute i havet, strax innanför fyrön Ulkokalla. Maakalla mötte med en trevlig skyddad hamn. Vi hann knappt lägga till innan vi bjöds på färdigeldad bastu. I kvällsskenet bekantade vi oss med det vackra kapellet .. troligen det enda i skärgården med "fattigubbe" utanför dörren. Nere i hamnen blev vi vänligt utfrågade av de sjävständiga öborna (vi fick höra att ön lär ha autonomi sedan svenska tiden) som försynt ville veta vad vi gjorde där. Fin strandgata med fiskebodar prydda av sällabbar, gamla båtdelar och nät.
Haparanda Sandskär – vi hade turen att segla ut i god bris från Haparanda hamn och lägga till vid bojarna på norra udden. Där låg vi fint med sandstranden i blickfånget. Det blev en lång vandring i nattskymningen över böljande sandhedar på bekväma brädspångar, genom asp-urskogen och tallskogen ända ner till byn Kumpula i söder med sitt fiskeläge, sin muddrade hamn och det lilla kapellet en liten bit från byn. På morgonen vandring längs sandbeachen i norr med höga sandvallar, uppsvallade stenar och vackert blommande strandärt som frodades i rena sanden och lite högre upp små blommande häggar och liljekonvalj. Sandskär har säkert något speciellt att bjuda på vilken årstid som helst. Det är nog en ö man vill återvända till!
Malören – inom synhåll från Sandskär ligger den oskyddade fyrön Malören,utsatt för Bottenvikens alla vindar. Vi hade tur med väder och vind och kunde lägga till på norra sidan vid hamnvidundret som hasade ner i havet – och nu består av några sneda betongkolosser, sten och åter sten som Sjöberg sopat opp mellan betongen. Det var ett ingejörsverk som skulle hålla men havet ville annorlunda. Malören har sin fyr och framförallt sitt kapell som kallas skärgårdens domkyrka – vacker i sin enkelhet och ovanligt smakfulla färgsättning för att vara ett kapell i utskärgården. Den stora bryggan på södra sidan står högt uppe i luften, man förnimmer landhöjningens kraft och omfattning.
Piteå Stenskär – det var hamnen som skulle vara skyddad för de flesta vindar men tyvärr inte för syden som drog ordentligt på under vårt besök. Det var gung och knirp i förtöjningar och flytbrygga. Stenskär har en charm som inte ligger långt från Haparanda Sandskär – härliga sandstränder bevuxna med strandärt, stenåkrar och sandhedar och höga sandkullar som ger utsikt över Bottenviken med öppen horisont. Vädret var disigt, blåsigt och mäktigt under vårt besök men man kan ju alltid tänka sig hur det ser ut en solig sommardag. Ett besök då borde man planera in i kalendern.

En ny skridsko-säsong har startat

Det har runnit mycket vatten under bron sedan jag senast skrev i bloggen. Sommaren har innehållit en del kortare paddlingsturer närmast kring Mässkär, Paskarna, Kejsarkubben men inga långa paddlingar blev det trots att planer fanns när isarna försvann.
Däremot blev det segling Bottenviken runt redan i juni och jag skall återkomma med några tankar och bilder från den turen småningom.
Senaste vecka kom kölden helt överraskande. På måndag 30.10 insåg jag att Bustern måste opp på land annars fastnar den fast vid Pavis brygga och på tisdag var hon uppe på land.
Isarna kom snabbt, efter några dagar är Alholmsfjärden istäckt, Larsmosjön likaså förutom vissa områden på de stora fjärdarna. Idag åkte Micke och jag ut från Plassen i Lepplax efter att ha fått goda nyheter från Nykarlebyborna som hann någon timme före oss. Det var bra is och bara att åka på. Isen lätt snötäckt och lite sträv ställvis men den var minst 5-6 cm. Min nya Lundhagspik slog förstås igenom utan större besvär och imponerade stort på sällskapet. Man får vänja sig med lite mindre kraft. Det blev en tur som gick ännu norrost om Hästöskatan och totalt ca 15 km, kändes bra i kroppen i motvind på hemvägen. Lite tö/regn skulle nu sitta bra för att rensa bort snön som klibbar vid ytan.