Pang på Rödkallen

Det har varit tyst på min blogg en längre tid. Men nu lovar jag bot och bättring. I väntan på nyis skall jag här leverera några avsnitt från sommarens segling till norra Bottenviken med Amanda Berenike.

2 juni 2009
Vi kom i väg som planerat den 1 juni efter en viss stress med att få allt klart med motorservice, riggande och utrustande. Vindprognoserna var inte helt gynnsamma med tanke på att segla mot Luleå skärgård. Det blåste några sekundmeter från VSV men prognoserna talade för vind från NV som skulle svänga på nord. Vi valde att gå inre vägen mot Tankar och kunde segla från Dödmansskär. Vid Tankar såg det så bra ut att vi valde att fortsätta med kurs mot Rödkallen direkt (ca 80 Nm + 20 mellan Jakobstad och Tankar). Efter helt dräglig temperatur inne i skärgården mötte vi allvaret på havet. Det var 3 grader i vattnet och även i luften på natten och ca 10 grader i kajutan. Vår värmare var inte på sitt bästa humör. Solen gick upp kl. 03 när jag tog över vakten. Vi gick för motor i något gropig motsjö hela natten. Inte så pjåkigt att se solen gå upp och försiktigt höja temperaturen några grader på solsidan medan MP3-spelaren bjöd på adagio, svenska ballader och Cajsa-Stina Åkerström. Vid 12-tiden kunde vi börja angöra Rödkallen enligt alla instruktioner som funnits på nätet och i hamnguiderna. Tyvärr saknades remmarna och inte var det så lätt att veta när man hade "toaletten och strandbodan ens med hamnöppningen". Det slutade följaktligen på samma sätt som för några år sedan när vi försökte angöra Rödkallen med Alidas från andra sidan (småbåtsfarleden!). Vi körde på grund men lyckades med en förtjänstfull ankarmanöver dra oss loss och försiktigt gå in i hamnbassängen. Det var som Hasse skrev i sms – vi gick pang på Rödkallen. Man undrar förstås redan hur vi skall ta oss ut med hedern i behåll.
Vi hämtade oss från hela eländet förvånansvärt snabbt med hjälp av en landstigningssup, god mat och litet middagsvila.
På kvällen tog vi oss en promenad runt Rödkallen som visade sig vara en riktigt upp en fin natur med sandhedar, strandängar med smala sanduddar som sticker ut i havet. Huvudgatan passerar välskötta röda små gårdar med rabarber som huvudsaklig odlingsväxt och leder fram till kapellet som var stängt i dag och vidare genom fyrvaktarens gårdsplan till den röda Heidenstam-fyren (från 1872) som vi kunde klättra opp i och beundra utsikten, lanterninen och prismorna.
Vid bassängen har vi sällskap av några tobisgrisslor som tydligen häckar i stenpiren och lustigt nog av några mosnäppor som har flyguppvisning och svirrar och surrar på runt kajerna.