Från Antas-Börstskär till Svinöra

9 juni
Antnäs-Börstskäret är en utskärsö som består av en nord – och en sydkropp som förenas av en midja med havsvikar från öster och väster. Vi ligger i västra viken där bastun och bryggan finns och där man har djupa vatten intill stranden. Holmen böljar av sanddyner med tall- och granskog, lite som sammetsskogen i Fäboda men på den södra delen kommer sedan klapperstensfält i dagen och även bergrunden som stiger till kanske 15 meters höjd. Nära den högsta punkten hittade vi det ställe där man i början av 1900-talet provbröt fältspat, som användes för porslinstillverkning.
Natten var lugn och nästan vindstilla men på förmiddagen började en frisk sydlig vind dra vita gäss på fjärden. Vi satte storen med två rev och bara halva rullgenuan och fick god balans i båten och en fart mellan 4-5 knop på kryssen. Vinden friskade tidvis i och var tidvis uppe i 10-12 m/s. Amanda gick rätt bra på kryssen trots kraftigt decimerad segelyta.
GPS-plottern har varit till stor hjälp och gör det möjligt att ta ut slagen utanför farledsområden och följa djupkurvan för slagen. Traditionellt sjökort ger helheten, vår gamla GPS 12 håller riktningen och plottern visar detaljerna. Plottern har gett säkerhet och lugn i navigeringen. Men sådär lagom när allt var bra och tryggt slocknade plottern av någon förunderlig anledning, Just när vi surfade inåt mot Svinöra, Piteå båtklubbs marina, slocknade plottern av någon förunderlig anledning och plötsligt var paniken där. Men plottern statade lyckligtvis igen och med en kuling på slören gick vi in mot Svinöra med toppfart på 6,8 knop med revade segel.
Vi kunde utan problem gå in mot hamninloppet när en liten tilläggningskörare tog fart och höll på att ställa till det för oss. Hamnen var okänd, inga djupangivelser angivna och inga mänskor på plats, fastän den svenska flaggan svajade på stången. En svettig halvtimme kämpade vi med trossar och tampar och släpade för hand in Amanda i hamnbassängen. Amanda är ju en fyllig och tung dam med stort vindfång. Småningom låg Amanda i alla fall tryggt på plats och vi kunde pusta ut.
Efter en angöringssup bestående av Whisky till åminnelse av salig Läns, med en superb laxsoppa a´la Hasse, kaffe och ”dammsugarbakelse” i magen, känns alla vedermödor ganska små igen och nu ser vi fram mot bastu på piren.